onsdag 27 maj 2009

Ständig väntan på något...

Denna ständiga väntan på vad som skall komma (ÄP, ÄL eller plusset...) eller ännu hellre inte komma (mensen...) är så frustrerade och jobbig och inte mycket man kan påverka heller.


Maktlöshet.


Uppgivenhet.


Misslyckande gång på gång.



Hur länge orkar man/vi/ni??? Hur länge är man berädd att kämpa, mäta, prova och prova igen? Länge såklart, hoppet är ju det sista man tappar, men ändå?!



Nu efter ÄL startar en väntan för oss igen: BIM ca den 15 juni... Snälla, snälla, snälla är det vår tur nu???





Kram Ninna






.

3 kommentarer:

  1. Jag önskar och tror verkligen att det är er tur snart! Håller tummarna för BIM i juni!

    Har ni pratat om IVF? Vilka behandlingar kan vara aktuella för er med tanke på din mans tidigare sjukdom?

    Kramar!

    SvaraRadera
  2. Håller tummarna hårt...så hårt att de blir blåa....

    Ja om ja ändå kunde svara på dina frågor så skulle ja det...men ja har ju själv frågat mig såååå många ggr..

    Hur länge orkar man innan man kraschar???? visst orkar man...men nån gång måste det väl ändå finnas ett stopp då kroppen...själen...
    en hjärta säger stopp...

    Man vill kämpa in i det sista...men för varje gång det blir ett negativt svar så lämnas ett sår som långsamt läker o återupprepas gång på gång...

    Men skam den som ger sig som de brukar säga...även om man önskar att man hade mer makt....

    Lider med er men hoppas för er att det ska lyckas....

    Bamsekram till er...

    SvaraRadera
  3. Det är svårt att veta hur länge man orkar, men det visar sig.. Man orkar mer än vad man tror!
    Kram

    SvaraRadera