Så var det dax att rapportera en lycklig nedkomst, dock ej våran eftersom vi inte ens fått uppleva lyckan att bli gravida ännu...
Denna gång gäller det en vänninna "Mari sol" som i helgen fick sin andra son...
Grattis tjejen!!!
MEN likförbannat känns det EKANDE TOMT i mig!!!
Deras familj växer igen, och vi står på ruta ett...
Jag har skickat grattiskort till nya bäbisens familj och kommer självklart att träffa dem som vanlige, men jag tycker att det är svårare och svårare för varje bäbis som dimper ner bland vännerna, att känna glädje och lycka...
Bitter och sur? Ja kanske, men det gör ju så förbaskat ONT att vi själva inte får uppleva dena lycka!
Hur har NI reagerat på nykläckta bäbisar, då ni själva kämpat???
.
Jag och min make har länge länge länge önskat att vår lilla familj på två ska bli större... Än så länge har det stannat vid en dröm. Vi har åldern emot oss nu, men vår längtan efter smått har inte avtagit :-) När är det vår tur? Följ vår resa mot vår önskade familjelycka!
Känner så väl igen mig. Jag hade jättesvårt för att glädjas åt andras familjelycka när vi själva gick månad efter månad utan att lyckas bli med barn. Det var svårt att träffa de som hade barn och de enda de pratade om var så klart sina barn. Jag kände mig avundsjuk och bitter. Det är naturligt och ok att känna så. Det ingår i processen. Häv ur dig på bloggen, det hjälper. Du får gärna häva ur dig hos mig också, jag förstår exakt vad du går igenom.
SvaraRaderaSTOR KRAM!
Har själv gått igenom samma sak som dig....vart man än vände sig så såg man mammor o pappor som kom med barnvagnar...
SvaraRaderakvinnor med sina putande magar...
Alla utom ja....
Även på tv:n så var det nån som var gravid..
skulle föda osv fast att det aldrig annars har varit med nåt sånt i just den serien...
Men ja tror det är att man ser det med andra ögon när man vill nåt så otroligt mycket som att just få bli med barn o sen få det i sin famn....
Ja tyckte ALLA var gravida utom ja...o när min kompis berättade förra året att hon skulle ha barn så kändes det som hon högg en kniv i ryggen på mig...
Det var på min systers möhippa som hon berättade det o gissa om den dagen vart rolig...inte speciellt för ens tankar var ju hela tiden om hennes mage..
Ja hade(har)inget emot henne men ändå så kände man ett visst "hat"...
O för varje gång de nämde hennes graviditet under dagen/kvällen så högg de mig i ryggen ...helst av allt så ville ja bara åka hem o gråta men ja fick bita ihop o "se glad" ut...
Men ingen visst ju om min situation förutom min syster o hon förstod ju till en viss del att ja vart ledsen...men de andra visste ju inget..
Men ja vet precis hur du känner dig..o ja tycker inte att du är egoistisk eller nåt sånt....för man kan inte rå för att man känner si eller så...
O det sårar o tär på en när man längtar efter nåt som man inte kan få...för vissa går det hur lätt som helst medans för vissa tar det längre tid..kanske t.om inte alls...
Det är nåt man bör tänka på innan man börjar "tjata, fråga" varför har inte du skaffat barn osv??
För man vet inte orsaken....
Men ja hoppas innerligt att ni ska lyckas...
Kram o ja tänker på er...